Om vi läser i Östersundsposten idag ser vi följande:
"SVT har totalt sänt omkring 47 timmar från Östersund, varav 14 timmar i TV-tablån och resten via SVT Play.
 
– De totala tittarsiffrorna kommer först under måndagen. Men vi vet att stadionkrossen (felstavat förstås) som sändes i SVT/Play lockade 15 000 tittare att sätta sig framför datorn och det är mycket bra siffror. Det är en tacksam TV-sport som borde ha körts under helgen och direktsänts i tv, säger SVT:s projektledare Ulf Nilsson."

I runda slängar 19000 betraktare av tävlingen. Och Mittnytt åkte dit med följande inställning (citat från epostkorrespondens med redaktionschef Anna Olsson Werkström):

• Vi var inte på plats för att redovisa resultatet av tävlingarna, därför nämndes inte det
• Vi hade i ett tidigt skede planerat att sända ett reportage om olycksriskerna inom skotercrossen

SVT Mittnytt hade faktiskt två skildringar från tävlingen. Mittnytts kvällssändning och Jämtlandsnytt. Dessa båda reportage från tävlingen som lockade 19000 betraktare visar med all tydlighet att Mittnytt verkligen gjorde sitt jobb enligt sin plan. Jag mätte tiden det tog för mig att säga:
- Petter Nårsa vann tävlingen, Adam Renheim blev tvåa och hemmaföraren Marcus Ogemar Hellgren blev trea.
Det tog fem sekunder och då läste jag sakta.

SVT Mittnytt - Ni hade verkligen tur som träffade på en tävling där det skedde en olycka. För det var med den grundinställningen ni åkte dit. Ni hade till och med ett reportage med doktorer och annat redo att kastas in. Och vad jag personligen tycker om detta är inte värt att uttrycka i textform. Svordomar i text ser så fula ut...

Vad gäller skoter- och MC sport så väljer alltid TV media den enklaste vägen. Man är för lat eller har för dåligt intresse för att sätta sig in i sporterna. Istället väljer man enklaste väg till den stora rubriken: OLYCKA!

Fy fan.

Öppet brev till SVT Mittnytt

Då var det igång igen. I samband med SM-veckan i Östersund så kördes igår Stadioncross-SM för skoter. Tävlingen ägde rum på Jämtkraft Arena. SVT Play direktsände och Mittnytt rapporterade från tävlingen på sin kvällssändning. Här är Mittnytts rapportering. 4.50 in i sändningen börjar reportaget.

Kära Mittnytt. Det här hade ni väntat på, eller hur? Om inte, varför hade ni då ett reportage om skoterolyckor direkt efter 5 sekunders rapporteringen från tävlingen? Ni hade redan före tävlingens start bestämt er för vad ni skulle sända. Reportaget saknar fullständig objektiv belysning av tävlingen i fråga. Helt och hållet!

Ni nämner inte ett ord om att Petter Nårsa vann efter en vansinnigt spännande final. För regionens intresse blev hemmaföraren Marcus Ogemar trea på en standardmaskin och vann samtidigt 10.000:-. 5.000:- för att han tog starten, fraperande i sig på en otrimmad skoter, och 5.000:- för sin show. Nämnde ni något om detta? Nej.

Ni visar inte heller för era tittare att det krävdes en skotertävling för att locka en rekordpublik till Jämtkraft Arena.

Förmodligen kommer denna skotertävling vara den mest besökta ur publiksynpunkt av alla tävlingar under SM-veckan i Östersund. Hela arrangemanget var klanderfritt. Publiken stortrivdes, förarna stortrivdes och alla som jobbat dygnet runt för att ro i land satsningen fick sin belöning under kvällen. Funktionärerna log med hela ansiktet då publikrekordet på Östersunds största arena slogs i och med denna tävling. Idrottsligt sett var tävlingen makalöst spännande. För er information så är det vältränade idrottsmän och kvinnor som håller på med denna sport.

Om inte gårdagens succeartade tävling räcker för er för att göra ett objektivt reportage, vad är det då som krävs? Ert reportage som är länkat här ovan är en käftsmäll på alla som var på plats igår. Förarna, teamen, skoterbranschen, organisationsstaben, sporten och publiken.

Peter Svensson, Östersund  

Det är säkerligen över två år sedan något skrevs här sist, men nu handlar det om personlig bearbetning för den tredje tragiska olyckan i sporten för året där en ung människa brutalt rycks från oss. Dessa tre killar utövade motocross, en sport som jag så länge kan minnas passionerat älskat. Kan jag idag stå upp och försvara för oinsatta vad det är som är så märkvärdigt med motocross? Ja, jag kan, men jag gör det med skam i kroppen. För hur kan man, utan olustkänslor, försvara en sport som i sig är så fashinerande, men ändå så riskfylld att man vid närmare eftertanke utövar den med livet som insats?

Ljusdal, Mora och nu Västerås. Tre organiserade tävlingar. Tre olyckor med dödlig utgång. Utredningarna är säkert i full gång. Var det motorcykelns fel? Förarfel? Banans fel? Arrangörernas fel?
En del säger ta bort momsen på skydden. Några säger ta ned farten på banorna. Andra säger si och den ene vet bättre än den andre. Motocross är en fartfylld sport, oerhört fysiskt krävande. Det går fort och man flyger högt. Masstart. Ibland chansar man för att vinna en placering. Man har så gjort ända sedan sportens födelse. Det är liksom själva grunden till sporten:

• Gemensam start
• Köra relativt lång tid
• Besegra hinder och motståndare

Kort och gott en enkel förklaring till sporten. Ändrar man på det är det inte längre den sporten jag som barn fastnade för.

Jag tror det är så enkelt att det var sportens fel. Hade inte dessa killar sysslat med motocross hade de förmodligen varit i livet idag. Men varför lever då jag och mina vänner jag funnit i sporten? Jag har själv kraschat hårt och brutalt många gånger. Otaliga gånger i samband med start. Jag har blivit påkörd, överkörd, legat underst i högen och lika många gånger kört på andra. Varför överlevde jag? Alla som kör motocross har varit med om samma sak. Man kan inte gå igenom en karriär utan en enda vurpa, något benbrott och några hjärnskakningar i värsta tänkbara fall en förlamning. Man kan bli svårt skadad. Men man dör inte.

Sporten motocross som jag känner så väl handlar om så mycket. Hitta tiden att utöva den, hitta ekonomi men främst glädjen av att få rejält med stryk på en crossbana. Att övervinna hinder och rädsla och samtidigt göra det i den mest fysiskt och psykiskt krävande sporten som finns. Motocross är karaktärsskapande. Min gode vän Joakim Barath (vi hade ett långt samtal efter denna tragiska händelse) sa att en kille i seniorklassen som söker jobb, han får anställning. Låt gå att han är sjukskriven då och då, men han försöker i alla fall jobba med ett armbrott bara för att se om han kan. Men han dör inte.

Jag har länge och väl försökt få min dotter att prova motocross. Under hela min karriär sa jag till mig själv att den dagen jag blir förälder ska mina barn också köra cross. Då är det min tur att istället för att värma upp, dricka vatten och käka havregrynsgröt kunna stå och finmeka, äta gott från grillen och ta en bärs efter dagens slut. Att verkligen få fortsätta och uppleva den fantastiska atmosfären som bara finns i en crossdepå. Spänningen under heaten, mektips som ges och tas, familjekänslan. Det gemensamma medlidandet för föraren som fick åka ambulans med brutet ben till sjukhuset och resten av säsongen är förstörd. Men han dog inte.

AMA Nationals är något jag följer med lupp.  Det första jag gör på måndag morgon efter en tävlingshelg är att sätta igång nedladdningen. Lunchen intages framför datorn. För arbetskollegornas skull lyssnar jag med hörlurar. För ganska exakt ett år sedan var jag själv på plats i Southwick, seriens enda sandbana. Självklart var det en upplevelse över allt annat. Denna måndag är således ingen skillnad. Sändningen från årets Southwick ligger redo, en tävling jag väntat på hela säsongen. Men det är inte med samma längtan. Tankarna går till alla inblandade i gårdagens hemska olycka i Västersås. En väldigt nära vän var med på nära håll i olyckan. Men jag tänker mest på de anhöriga till den unge pojke som drabbades. Han dog...

Peter Svensson

Men nu Gubbar och Damer.. Se bild nedan och Boka in nästa års stora happening.

Alla har ni känt det, sugen efter den där värstinghojen som alla har hört otaliga historier om, den är mytomspunnen och alla våra gamla idoler har tävlat med denna hoj. 

Lappen har en nerplockad i kartong, Jörgen Nilsson har en VM-preppad och för att inte tala om alla elit och Senioråkare som har en sån hemma i garaget, utifallatt så att säga, Bergstedt, Englund, Forslund osv. 

Vad är det som då gör denna hoj så speciell ?
Om vi benar upp lite fakta. 

Kraft –Massvis, som standard ligger effekten lite lågt i varvregistret och passar för alla från motionär till senior på crossbanan, peta i trean och låt hojen göra jobbet. Försöker du bryta och bända den runt banan blir du avslängd. För Elitförarna preppar dom hojen med annat svänghjul och cdi från 250kubikarn, vipps har du dragit upp varvtalet några snäpp och med det mindre svänghjulet fått en rapp motor som kräver rejäl kompetens av föraren. För isåkarna drevas den om och finndubb monteras, farter på 160-170 och hjulres ur varje bön är mer regel än undantag. 

Chassie – Okörbar på bana påstår vissa, okej, den har några år på nacken, men skicka upp gaffeln lite och den blir bättre på en tight bana, tryck även i svänghjulet från 250n så minskar man gyroeffekten markant, nu har du en hoj som är hyffsat snabb i böjarna och pulver så du garanterat är snabbast på rakorna. Väljer du en årsmodell efter -96 får du sista uppdateringen på framgaffeln en kayaba 46mm som efter lite schimsning funkar riktigt bra, samma gäller för bakdämparen schimsa om så jobbar den riktigt ok, dock krävs det rätt fjädrar för din vikt som alltid. Bromsar är som alltid på Honda 110% 

Flexibel – Den här hojen gör inte bort sig vart du än tar den, isbana, backrace, supermotard, crossbanan eller till och med enduroslingan. Några kanske tror man måste vara hulken för att köra den, men det är så mycket fel, eftersom detta är en cykel man åker och inte kör så låter man hojen jobba och försöker hitta rätt ”flow” mest muskler bruka krävas när man ska starta den. Själv minns jag när Johan Carlsson 13 eller 14år lånade min cr500 och på första varvet plokade platåhoppet som jag fegat  hela dan på.Är det isbanehoj man letar ska man använda nyare än 93 då utväxlingen blev högre. 

Driftkostnad – Som alla motorfordon slits olika grejer, på cr500 är det kopplingskorg och drivlina som får ta mest stryk. I övrigt kör du kolven mellan 30-40 timmar och vill man borra cylinder så är det inga problem, då nikasil och annat bjäfs som avgasportar inte existerar på denna rova. Var som vanligt noga med Luftfilter och Oljebyten.  

Varför denna hyllning, jo det pågår en slakt av denna kulturcykel i Sverige, många letar en cr500 för att slakta och sätta motorn i en aluminiumram, i det ena sunkigare fulbygget efter det andra, detta anser jag vara nästintill helgerån då fördelarna inte överväger kulturvärdet på storslungarn

Jag vet att Mr, Svensson kan fylla på med mängder av historier, myter och allmänt intressanta fakta om denna hoj, trots att han har lite porrkänslor för en Servicehonda med aluram. 

Men låt oss gå upp till kamp för denna underbara hoj och dess överlevnad, och kom ihåg 2takt luktar gott !!