..att snoret flödar som ur en trädgårdsslang då man åker skidor. Men inte när man springer?

[2005-02-01 23:09:23] Peter Svensson

Jag skaffar en cross för motionens skull.

Ni vet hur det börjar: "Jag skaffar mig en cross för att få lite motion". Det är mycket roligare än att springa i elljusspåren. Så man skaffar sig en gammal hoj för några tusen och dom nödvändigaste skydden. Efter ett tag så tycker man att en nyare hoj skulle vara bra, då behöver man inte skruva så mycket och grejerna håller bättre, man passar samtidigt på att köpa ett par stövlar, huggarstövlarna passar inte så bra till nya hojen.

Nu blir det roligare än någonsin att köra, men det innebär samtidigt att den nya hojen behöver lika mycket mekning som den gamla man hade, vilket gör att man sneglar på dom riktigt nya hojarna, ja va fan, banken har ju pengar, en tusenlapp i månaden måste man väl kunna unna sig för att få lite motion. Då börjar man tycka att det skulle vara roligt att orka några fler varv på banan innan man tar helt slut, så man skaffar sig ett par löparskor. Så snurrar ekorrhjulet igång, man uppgraderar hoj, kläder, transport och innan man hinner säga kalevala på finska, så finner man sig själv att ligga i hårdträning under vintern för att vara konkurrenskraftig till sommarens så kallade motionsträning.

Huvudsaken är att vi talar tyst om detta fenomen, för skulle socialstyrelsen få nys om vad som pågår skulle dom klassa motocross som en klass 1 drog, som man bara får ta enligt recept och i begränsade doser.

Roger Trosell

Först och främst. Uddevallas engagemang och arrangemang är helt suveränt. Måtte vi i kalla nord få behålla denna tillställning för evigt och då på Glimminge Motorstadion.

Men... något fattas. Något man inte riktigt kan sätta ord på. Första gången jag besökte Uddevalla, tror det var 97, då PJ stod på öronen i Norskedalen under fria träningen men åkte sen ut på tre heroiska varv under tidsträningen och satte 3:e(?) tid. Hårt tejpad i axeln och förmodligen rätt yr i kolan till ett öronbedövande vrål från precis alla i publiken. På frågan om PJ hade slagit sig medvetslös svarade han lite kryptiskt: "- Då hade väl jag inte fått kört för läkarna?"
Stämningen kändes i märgen. Det var samma stämning som under OS-stafetten i Lillehammer. Eller klassiska 5-milen i Hollmenkollen.

Så med tankar på Lillehammer och Hollmenkollen åkte vi till Uddevalla. Arrangemanget för publik, parkeringar, depå, press, öltält och hamburgare var helt felfritt och välsmort. Ute i publiken återfanns några procentenheter av Lillehammer då Johan Carlsson och Jocke Eliasson gjorde sina heroiska insatser. Och visst var det himmelskt att bara gå omkring i depån och insupa atmosfären från de stora teamen. Men ändå har jag känslan av - Jaha?

Detta tror jag bottnar i att årets promotor försöker göra sporten exklusiv för fåtalet. Strax före Uddevalla fick vi reda på att MX2 klassen stängs nästa år. Man har som skäl att ingen sponsor kan förstå varför deras förare inte kvalar in. MX1 är redan igenbommat. Det är förmodligen därför Traversini på sin Aprilia eller Suzuki Dobes ligger runt stadiga 20-platsen i MX1 utan möjlighet till topp 10. Jättekul att se... Jättekul att inför nästa VM veta på förhand att dessa herrar ligger stadigt i kön, samt att inga nya namn kan ta deras plats.

Youthstream har inför detta år i och för sig gjort mycket som är bra för sporten och media. Hr Luongo har fått TV-tid, bra pressmöjligheter och infrastruktur. Men att försöka göra sporten större genom att följa F1 cirkusens mall tror jag är fel. Motocross kommer aldrig att bli stor. För oss entusiaster är den redan det största som finns, så låt oss då se nya förare vid varje VM-deltävling. Låt oss för guds skull se ett kval på lördagen och låt ungdomarna få chansen, även dom som inte har miljoner på banken som oavkortat går till ett MX1 eller MX2 team.

I Italien finns en djupt rotad traditon inom sporten. Där finns många stora team och industri. I årets GP i Gallarate var det enligt rapporter max 10.000 i publiken. Bernd Dietrich som håller i www.mxlarge.com har siffror som tyder på att publiksiffrorna har reducerats med två tredjdelar de sista 15 åren. Är det då rätt läge att lägga krut på en halvtimmes sammandrag efter 24.00 på Eurosport, dagen efter ett GP? Tror inte att dom saknade två tredjedelarna sitter och väntar på den sändningen...

Motocross är en lättillgänglig sport, låt den förbli det. Jag vill se en Johan Carlsson eller Jocke Eliasson överraska på varje VM-deltävling. Det finns mängder med talangfulla förare nere på kontinenten som aldrig får chansen som behövs för att blomma ut i VM-sammanhang nu när man bommar igen.
Som det känns nu är SM hetare än VM av någon anledning. Tänk hur det skulle se ut om SM-serien hade samma format med stängd klass som i VM - hugaligen, bevaremig väl och tvi, tvi, tvi!

Så vilka kan påverka? Vi, entusiasterna kan. Vi kan genom ett litet enkelt mail i all välmening skriva vår åsikt till Guiseppe Luongo - adressen finns på www.motocrossmx1.com under kontakt.
Vi kan ta med lufttutor, plåtdunkar och annat som låter högt till Uddevalla nästa år, bifoga även resten av familjen speciellt dom som har hög röst. Hejja på alla förarna och visa att vi i Sverige banne mig gillar motocross. Den suveräna festen som redan finns i Uddevalla kan bli den största festen av dom alla. Sen utmanar vi resten av VM-arrangörerna.

Hur som haver så är det inte ett fåtal fabriksteam i GP-klasserna som föder industrin. Det gör tusentals entusiaster som köper en keps med ett Fox-märke på...

[2004-07-09 11:12:32] Peter Svensson

Det är min djupa övertygelse att en stor majoritet av utövare i vår älskvärda sport går mot avgrunden. Annars vore jag unik i min situation och det känns aningen osannolikt. Gruppen som är i farozonen räknas som motionärer och dom är ca 30+, har bildat familj med all den glädje det medför. I vissa fall, ganska många fall om mina beräkningar stämmer, medför det även ett radhus eller en villa. I det allra grövsta fallen innebär det ett Sommartorp

Lyckligtvis så finns det inget utrymme för ett Sommartorp i min privata tillvaro. Men för den delen så innebär det inte att man bara ska nöja sig med att klippa gräsmattan och rensa potatislandet, nej då, efter den stora dräneringen och brädfodringen så ska det byggas veranda, farstukvist, snickarglädje, fönsterfoder, trappor till höger och vänster och lister till alltihopa och mer därtill!

Då man äntligen får en timme över som man sedan dagar tillbaka planerat att tillbringa tillsammans med hojen, låter det från TV-soffan:
"- Ska du till garaget nu, när Sommartorpet börjar?
...

Man blir fullständigt mållös och glädjen av att räkna munstycken och sortera dom i storleksordning för femtielfte gången försvinner. Man svarar aningen bitskt:
"- Nä jag ska ut och springa

Så med Ernst på hornhinnan, sittandes barfota på stranden med vinklade knän, bredvid sitt pysmysiga Sommartorp, snör man på sig löparskorna och springer i rena ilskan den vanliga rundan på rekkordtid. Detta gott folk, är den enda positiva effekten Ernst och Sommartorpet ger motocrossen.

Då man flåsandes kommer tillbaka med svår hjärtklappning och andnöd kommer det ännu en fråga från TV-soffan:
"- Kan du svetsa?
Nu snurrar det verkligen i huvudet. Är det en kuggfråga, eller är det möjligt att man får tillfälle att sätta en svets i något? Svetskunskaperna är väl inte på topp, men roligt är det och någon bil har man väl rostlagat för länge sedan. En välkommen variation då övertid med hammare och såg råder:
"- Njao...(pust, flämt) har väl både provat el och mig-svets, men jag är inte direkt nåt proffs. Vad ska jag göra?
"- Ernst svetsade ett lusthus av armeringsjärn, jättesnyggt!
...

Hundra armhävningar och situps senare så ligger man utslagen och stirrar i taket. Var får karln allt ifrån? Förstår han inte att han håller på att totalt förstöra och förnedra min satsning till Elitmotionär? Vad svarar man när Matsan ringer och frågar när jag kommer till banan?
"- Nej, jag kan inte ikväll, jag ska svetsa ihop ett lusthus av armeringsjärn."
Kontentan av det hela är att Matsan mot alla odds får det lilla, men oerhört viktiga, psykiska övertaget till årets stora händelse. Den händelse alla toppar formen till - Klubbtävlingen!

Jag räknar ändå min situation som ganska mild. Familjen giller sporten och vår umgängeskrets finns i den samma. På banan och i en depå känner lyckligtvis sig både sambo och dotter hemma. Det finns säkerligen dom som har det mycket värre, dom som har nått gränsen där gränsen heter Sommartorp. Vid ett Sommartorp kan det omöjligt finnas utrymme för utsvävningar till banan eller gullande med hojen. Speciellt om man ska följa Ernst råd och tips om hur att göra torpet ännu mysigare. Tiderna är förbi då det räckte med att torpet var varmt, torrt, hade några sängar och en spis.

Jovisst, jag vet. Det finns många i vårt land som tycker Sommartorpet och Ernst är jättebra. Det finns många som har sin hobby i ett Sommartorp.
Min slutliga fråga är dock:
Om Ernst var involverad i den bästa sporten i hela världen, skulle då programmet heta Sommar-Crossbussen?

Nej, Tvi dig Ernst, och Tvi dig Martin Timell för den delen också! Låt mig laga huset när huset går sönder istället för att smycka det med allsköns bråte som medför blåslagna tummar och stickor i fingrar och hand. Låt mig istället få byta kolv i tid för att undvika ras och sticka hål i blåsorna innan dom blir infekterade!

[2004-08-14 00:24:58] Peter Svensson

Kenneth Gundersen är för härlig. Trots sin knäskada tränar han hårdare än någonsin. Han rapporterar dessutom flitigt på sin hemsida, www.kennethgundersen.com

Så här skriver Kenneth:
"- I år 2005 skal jeg stå på grinda og vite med meg selv, at JEG ER DEN SOM HVERTFALL HAR TRENT MEST AV ALLE HER!!!
Fritt översatt:
2005 ska jag stå på grinden och veta att hur som helst så är det jag som tränat mest av alla här!

Enkelt.

[2004-09-14 13:40:48] Peter Svensson